Det här är minstingen i vår familj. Världens mest nyfikna lilla perserkatt. Han ska vara med precis överallt där vi är, övervaka matlagningen så att det går rätt till, granska städningen och gärna jaga städmoppen eller dammsugaren och när vi målar eller tapetserar måste han absolut sitta alldeles intill och gärna känna på materialet eller leka med tapeterna eller målarpenslarna.

Det bästa han vet är nog att reta upp storebror Pavarotti. Jaga hans svans, hoppa över honom eller bara retas, boxas eller störa när han ligger i knäet hos matte eller husse...

Ni kanske undrar varför jag kallar min blogg för "mitt liv som Snuttis".. För ca 5 år sen träffade jag en helt underbar person som blev min bästa vän. Det sa nästan klick första gången vi träffades - vi hade samma intresse, samma tankar, samma klädsmak, ja allt var perfekt och vi hade fruktansvärt roligt och har det fortfarande, men vänskapen är inte så intensiv som den var de första åren.

I alla fall så kom vi varandra väldigt nära och hon gav mig smeknamnet Snuttis. Jag frågade henne många gånger varför just Snuttis, men jag fick alltid svaret att jag var en Snuttis, inget annat.

Det låter fånigt tycker jag, men min man tycker det låter gulligt och ibland kallar också han mig för Snuttis.

En snuttis för mig är en gullig person, men jag ser mig inte själv som särskilt gullig. Snäll och vänlig men inte gullig.

En annan vän kallade mig för sockerhumlan - "Gulligt"

Det är väl bara att inse att jag är gullig då eller kanske lyser min känslighet igenom och får andra att uppfatta mig som snuttig.

Jag har i hela mitt långa händelserika liv skrivit dagbok, ni vet med papper och penna.... det var ju inte alltid att jag fyllde bladen, men när det hänt något speciellt eller när jag bara hade extra mycket skrivbehov.

För nåt år sen slutade jag dock att skriva ner mina innersta tankar. Det är kanske en dålig ursäkt att säga att jag inte hann, men det var väl att jag fann andra intressen som tog för mycket tid.

Vissa stunder har saknaden varit stor och det var då tanken på att börja skriva blogg föddes.
Eftersom alla andra i min familj skriver blogg så kan väl mamma också.

Så vid tolvslaget den 31 dec 2008, mellan champagne klunkarna och fyrverkerioväsendet lade jag fram mitt nyårslöfte om att starta en blogg.

Starten är gjord - vi får väl se hur duktig jag är på att uppdatera.

Bakom denna blogg finns en kvinna som älskar allt som har med kreativitet att göra. Jag älskar allt som står för SKÖNHET. Med denna blogg vill jag vidarebefordra allt det härliga i livet, men även det vardagliga med familj och vänner.

Jag gillar att skriva av mig, att ventilera allt det roliga och tråkiga

Happiness is a choice
I choose to be happy