Det känns som jag har en tickande bomb i mitt huvud, men utan tickandet..liksom.

Imorse vaknade jag med huvudvärk och uppsvullna ögon, tog ingen notis om det - hade ju samma åkomma i tisdags och nu med hoppfulla tankar om att Ipren hjälper. Efter tre Ipren och fortfarande en grotesk huvudvärk bestämde jag mig för att åka hem. Varför sitta på jobbet och må dåligt och göra ett jobb som jag inte kan koncentrera mig på?

Jag tog bussen hem!!! Jag som aldrig åker buss visste för det första inte från vilken hållplats den gick, där finns ju ett otal i Hörby...eller inte. I alla fall så kom jag med rätt buss, dock var den försenad pga detta ständiga snöandet och jag var vit och kall i väntan, men blev så klart ganska varm efter ett tag i bussen.. en smått galen busschaufför som försökte sig på några idiotomkörningar i ishalkan, men förstod nog att det var lönlöst. Sen blev jag plötsligt nervös för jag hittade ingen "stiga-av-knapp".. Så jag var tvungen att hålla utkik efter hur de andra gjorde, och det var ju inte så svårt - knappen satt ju ovanför huvet.. se moderna bussar! På stadsbussarna är det mycket lättare! När jag väl kom till Vä så fick jag pulsa i snö flera mil kändes det som.. plogbilen hade så klart plogat upp drivor på gångbanan så där gick jag och svettades, nästan som ett intensivpass med tanke på mitt dundrande huvud också.. 5 kvart tog det att komma hem från Hörby med buss i snö.

Slängde mig i soffan så fort jag kom hem, och somnade. Det var en tuff pärs att gå från E22:an..

Vaknade när Bella kom hem och jag hade fortfarande huvudvärk. Vad ska jag göra???

Jag har nu ikväll även testat att ånga mig med eukalyptus, med tanke på att det kan vara bihålorna..men det bankar lik förbannat.

Ge mig tips!!
Jag vill inte vara hemma imorgon och jag vill framför allt inte vara sjuk i helgen för jag har ju planerat julmys.

Fy bubblan vad jag känner mig värdelös - det var bara två månader sen jag var hemma sist.

Jag kan inte riktigt förstå tjusningen med modebloggar. Varför MÅSTE man köpa likadana kläder som Kenza eller Foki? Pleeeaaassseeeee??!!! Så fort de har köpt ett nytt plagg och visar det på bloggen så senare samma dag tar det slut i affärerna. Skaffa Er ett liv - ni kommer inte att få den kroppen som Kenza har, ni kommer inte att bli lika snygga som henne bara för att du har samma kläder och framför allt blir du inte lika poppis som henne bara för att du har likadant. Det händer ibland att jag slinker in på en mindre seriös blogg av ren nyfikenhet, men så fort det handlar om mode dör nyfikengnistan direkt.

Kan det vara en psykisk effekt av mitt blivande nyårslöfte - att jag ska fasta allt, inte handla kläder på ett år..ja, tell me because I don't know.

Jag kan i alla fall berätta att dagens outfit på denna kropp har varit "sportromantiskt" enligt Mia - ni får framkalla bilden i huvet av Sus med svarta uppvikta tighta Victoria Beckham jeans, svart v-ringad långärmad top, beige hålmönsterstickad oversize tröja och grova halvhöga snörkängor - det är sportromantisk outfit.


Ni behöver inte var rädda - detta kommer ALDRIG att bli en modeblogg - jag är inte modern, jag är Sus.

PS. Life is good, life is great o jag är så jäkla bra på att vägra sjukdom. Inte en enda nysning idag - den är gone with the wind, precis som min lön som jag får imorgon.

Lev livet vackert, sov mellan spetslakan och använd hårmousse.

Natti

Igår kom jag hem från min favvisfrisör - är så lycklig att jag hittat henne igen - hon var försvunnen i två år, men nu är hon funnen, och tillika bosatt väldigt nära mig - jippiee!!
Så nu är jag nyklippt, nyslingad och fin - är väldigt nöjd med min nya frisyr.

Onsdagen har jag tillbringat som en semesterdag från arbetet. Bella är ledig idag så jag ville tillbringa en dag med bara henne och vi har haft en toppendag.

Först körde vi till stan och sprang i alla sportaffärer, as usual, men idag var vi ute efter något speciellt, nämligen Reebok Easytone - slutsålda på de flesta ställen om man har storlek 38 eller 39, men lilla gumman har ju bara 37 så det var inga problem. En av julklapparna fixade. Tyvärr har hon ju sett dem, men jag packar in dem oigenkänligt så har hon glömt det när tomte kommer.

Lämnade bellas kamera till reparation för Henke hade förstört den i Namibia, vilket pucko va! låna en kamera och sen sabba den...hihi skojade bara!!! 3 års garanti - no problems - olyckor händer ju så lätt. Jag själv har ju slagit sönder ett gammalt ovärderligt arvegods hemma hos Bodil på vår första date...ett irish coffee glas - och jag som inte ens dricker irish coffee.. Henke hade i alla fall nytta av kameran så länge den levde..

Hela eftermiddagen har vi tillbringat med lite deja vu feeling a´la spa-weekend i Polen. Vi har njutit, skrattat, myst och välkomnat hem de andra skatterna när de kom från skola och jobb. Till dagens middag serverades korv stroganoff och kvällens gäst var Henke.

Nu ser vi fram emot onsdagens GREYS!!!!!

Försvarets hudsalva har volymiserats..och tillika bytt namn, så nu är det inte försvarets hudsalva längre.

Kramis

Återigen en skön helg går mot sitt slut. Det börjar redan skymma och klockan är inte ens fyra. Både gillar och ogillar den här årstiden. På plus sidan måste ju mysfeelingen komma först, ja det är nog det enda som är mysigt med November. På minus sidan har vi då kylan, mörkret, råheten, tröttheten, ja alltså där är så många nackdelar med denna gråa, kalla vintermånad så jag orkar inte ens räkna upp dem.

Lite ljus i mörkret är ju att yngsta dottern har födelsedag, och inte att förglömma, Sabina också.

Igår firade vi Sabinas 17 års dag med galet god buffé som min kära syster hade slitit med sen tidig morgon, lite mannekäng-uppvisning och lite senare gjorde Sabina även Isabella och Catharina till kvällens make-up drottningar - de var helt klart redo för röda mattan.



Födelsedagsgrisarna!!!! GRATTIS GRATTIS

Idag har jag softat, gjort nytta och målat - älskar såna här dagar då man gör både nytta och nöje - lite senare ska jag och min äkta hälft basta - ett underbart skönt sätt att koppla av ännu mer.

Och ni har väl inte glömt att det är alla söta, snälla och snygga pappors dag idag!

Varför blir oftast mammor mer uppmärksammade och firade på Mors dag än pappor på Fars dag?
Kan det bero på att mammor oftast är närmare sina barn än papporna eller mammor har fler önskningar än papporna - enligt mig är nog båda ganska rätt.
Köp inga slipsar eller strumpor till far - var lite kreativa, det är ute med slipsar i år och strumpor kan de själva köpa.

Imorgon kl 6 ska det sjungas skönsång för lilla gumman - Jippieee!!
 
 

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var ”dum” hund pekade du ditt finger mot mig och frågade: ”Hur kunde du?” – men sen mjuknade du och la mig på rygg och gosade med mig. Det tog ett litet längre tag för mig att bli rumsren än väntat, för du hade mycket att göra men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här. Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för ”glass är inte bra för hundar” sa du). Jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän.

Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär. 

Hon, numera din fru är inte en ”hundmänniska”, men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh jag som ville älska dom, men jag blev ”fånge i kärleken” 

När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen, jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt – och jag skulle försvara dem med mitt liv om så behövdes. 

Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara ”Ja” och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra. Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de dina ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj. 

Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa ”Jag vet att ni kommer hitta ett fint hem till henne”. Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: ”Nej pappa!! Snälla låt dom inte ta min hund!” Och du var orolig för honom och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa och nu har jag en också. 

Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sedan, men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa: ”Hur kunde du”? Dom är så snälla mot oss som deras upptagna schema tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. 

När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade. Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst tomt rum. 

Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad ”Kärlekens fånge” hade nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne och det känner jag till, på samma vis jag kände till alla dina sinnesstämningar. 

Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind .Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan.Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade :”Hur kunde du?”Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa ”Jag är så ledsen” Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kommer till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven eller behöva försvara mig själv – en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraft jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: ”Hur kunde du?” Inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätt visa dig så mycket lojalitet som jag gjorde.

Några ord från författaren: 

Om ”Hur kunde du?” fått dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när jag skrev det, därför att det är den sammansatta historien om miljoner av ”ägda” husdjur som dör varje år i djurgårdar världen över. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för icke kommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för våra husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur.

Vad har hänt? Jag har varken hunnit måla eller blogga. Nu känns det så där igen, som om jag inte hinner med mitt liv. Undrar om det känns så bara för att jag inte hunnit måla och blogga på nästan en hel vecka?

Det har varit en strulig vecka, antingen har allting varit emot mig eller så har jag varit emot allting - vet nog inte vilket. Det här med att vara positiv, glad och emotionellt stark har bara liksom försvunnit, typ gone with the wind - måste vara Polenfärjans fartvind på däck.

Jag har idag unnat mig en timmes massage - mina nackmuskler var hårda som fiolsträngar sa massören - ja, det är ju mycket nu, inte konstigt man går och spänner sig. Kan knappast vara avslappnad i kroppen när knoppen får arbeta på ackord.

Imorgon ska jag, mammis, Camilla och Catharina se Ladies Night på Malmö Arena - Deluxe biljetter med välkomstdrink, middag och efterfest - ska vi ha kul eller ska vi ha skitkul - det återstår att se, men jag tippar på skitkul!



Ojoj, massor av snyggt att titta på! Det ser vi framemot!!

Nu ska jag packa min väska för imorgonkväll - suck, det ständiga problemet - JAG HAR INGENTING ATT TA PÅ MIG!!!!

Håll tummarna att jag hittar något snyggt i min garderob bland alla malen.