Hur gör man för att orka göra något? Jag har fortfarande semesterlunk och kommer inte ur det.

Helgen har mest varit tvätt och idag överraskade och chockerade jag fru Brickling med en visit i Svensköp på hennes födelsedag - riktigt kul att träffa henne igen.

Har packat min lilla övernattningsväska och imorgon är jag uppe i luften igen - denna gång är det Schweiz som ska besökas.

Bellaliten var i Stockholm i veckan och hade sin andra tenta - även denna blev godkänd :)

Bellaliten har även blivit typ stor under denna vecka vi har varit borta... Henke blir snart gårdsherre och med det flyttar min lilla tös hemifrån. Någon måste ha en axel ledig så att jag kan gråta en skvätt mot den i tid och otid..
Det är kämpigt det där med flyttande barn...vem ska nu hålla låda i huset?

Hu vad tyst det kommer att bli!

Men jag är faktiskt väldigt glad för deras skull - jag gläds med dem!

Nu film sen sova :)

Seeya

Idag är det Sveriges Nationaldag, den 6 Juni och M och jag har varit tillsammans i 25 år. För 25 år sen berättade jag för M hur fantastisk jag var som människa, så om han också tyckte det så kunde vi ju bli ihop - och det tyckte han ju så klart...hehe riktigt så gick det inte till, men vi behöver nog inte gå in på några vidare detaljer idag.

Det har ju varit många lediga dagar i rad nu och solen har strålat och hettan har tryckt ner oss i liggläge så mycket den har kunnat.  I lördags tillbringade M o jag dagen med att ligga i poolen och njuta, och på sen eftermiddag körde vi tillsammans med Bodil o Pigge ner till Furulund och umgicks med Västerviksgänget. Det var en kulig kväll trots jag var nykter chaufför - alltid kul att umgås.

Igår var en hemsk dag! Den började med en misslyckad löprunda pga magkramp och sen surade jag hela dagen...jag var varm, rastlös och väldigt kinkig.
På kvällen körde M en tur med sin hoj och jag ställde mig på löpbandet för att avreagera mig och sprang 6 km - då blev jag genast på bättre humör och stolt av att jag klarade det.

På kvällen kom Henke o Bella, och vi kollade BB finalen - Arrrgggghhh, Martin kom trea och jag förstod ingenting.



Inte ens denna bilden hjälpte..

Idag är jag nästan lika rastlös som igår och det är nog ett tecken på att jag behöver arbeta.. jag har börjat öva - jag gjorde Tollarps bokföring :)

3 dagars arbete framför mig, sen är det lite semester igen :)) Undrar om jag blir rastlös då också??

Hejsvejs

Sällan asgarvar jag åt foto, men här sitter jag i lugn och ro, sorterar hårddisk och plötsligt dyker detta upp...
Man kan inte låta bli att skratta
Skrattnerverna hugger i magen och man kiknar.

Hur ser du ut Linda?



och vilken gräslig bakgrundsfärg..

Förutom att jag är en fanatisk stegräknare och icke rökare så är jag även mamma, och nedanstående lilla tankeställare hittade jag på fb. Jag tyckte den var väl värd en plats här på denna lilla obefintliga men ack så beroendeframkallande blogg..

Den är lång, men du kommer att gråta, förstå och älska din mamma ännu mer.

Att vara mamma. 

Efter 17 års äktenskap ville min fru att jag skulle gå ut med en annan kvinna och äta och gå på bio. Hon sade, ”Jag älskar dig, men jag vet att den andra kvinnan älskar dig och skulle tycka om att vara med dig en stund.” 

Den andra kvinnan som min fru ville att jag skulle träffa var min MAMMA, som varit ensam i 20 år, men kraven från mitt jobb och mina två barn hade gjort att jag träffat henne ytterst sällan. 

Den kvällen ringde jag för att bjuda ut henne på middag och bio. 

“Vad har hänt, mår du inte bra", frågade hon? 

Min mamma är en kvinna som misstänker att ett samtal sent på kvällen eller en överraskande inbjudan betyder dåliga nyheter. 

“Jag tänkte att det skulle vara trevligt att umgås lite med dig”, svarade jag. ”Bara vi två.” 

Hon tänkte ett ögonblick och sade sedan, ”Det vill jag väldigt gärna.” 

* * * 

Den fredagen efter jobbet, när jag körde för att hämta henne, var jag lite nervös. När jag kom till hennes hus märkte jag att även hon verkade nervös inför vår träff. Hon väntade vid dörren.   Hon hade lockat håret och bar den klänning hon hade burit när hon fyllde år den 19 november. 

Hon log med ansiktet strålande som en ängel.”Jag sade till mina vänner att jag skulle gå ut med min son, och de blev imponerade” sade hon, när hon klev in i bilen. ”De väntar med spänning på att få höra om vår träff.” 

Vi gick till en restaurang som inte var förstklassig, men väldigt trevlig. Min mamma tog min arm som om hon var en Lady. När vi satt oss var jag tvungen att läsa menyn. Hennes ögon kunde bara läsa stor text. Halvvägs igenom förrätterna lyfte jag blicken och såg mamma sitta där och stirra på mig.. Ett drömmande leende låg på hennes läppar. ”Det var jag som brukade få läsa menyn när du var liten.”sade hon. ”Då är det dags för dig att slappna av och låta mig återgälda dig.” svarade jag. 

Under middagen hade vi en angenäm konversation - inget märkvärdigt, men vi fick veta vad som hänt i varandras liv sedan sist vi sågs. Vi pratade så mycket at vi missade filmen: 

När vi kom hem till henne senare sade hon: ”Jag vill gå ut med dig igen, men bara om du låter mig bjuda.” Jag gick med på det. 

“Hur var middagen? frågade min fru när jag kom hem. ”Väldigt trevlig. Mycket trevligare än jag kunde tro.” svarade jag. 

* * * 

Några dagar senare dog min mamma i en svår hjärtinfarkt. Den kom så plötsligt att jag inte hade en chans att göra något för henne. 

En tid senare fick jag ett brev med en kopia av ett restaurangkvitto från samma ställe där mamma och jag var och åt. En medföljande lapp sade: ”Jag betalade i förskott. Jag var inte säker på att kunna följa med; men i alla fall så betalade jag för två platser - en till dig och en till din fru. Du kan aldrig förstå vad det betydde för mig. Jag älskar dig, min son.” 

I det ögonblicket förstod jag det viktiga med att säga: “JAG ÄLSKAR DIG” i tid och att ge våra kära den tid de förtjänar. Inget i livet är viktigare än familjen. Ge dem tiden de förtjänar, för det här går inte att skjuta upp till “en annan gång”. 

* * * 

Någon sade att det tar sex veckor att bli normal igen efter att du fött barn ..."någon" vet inte att när du väl blivit mamma blir inget “normalt” igen.. 

* * * 

Någon sade att instinkten säger hur du ska vara som mamma ... "någon" har aldrig haft en treåring med sig till affären.   

* * * 

Någon sade att det är tråkigt att vara mamma .... "någon" har aldrig åkt med i en bil som körs av en som nyss fått körkort. 

Någon sade att du är en ”bra” mamma, ditt barn ”blir bra” ... "någon" tror att det följer med intruktionsbok och garanti till barnet. 

* * * 

Någon sade att du inte behöver en utbildning för att vara mamma ... "någon" har aldrig hjälpt en tolvåring med matteläxan. 

* * * 

Någon sade att du inte kan älska ditt andra barn lika mycket som du älskar ditt första ... "någon" har inte två barn. 

* * * 

Någon sade att det svåraste med att vara mamma är förlossningen ... "någon" har aldrig stått och sett sitt barn gå på skolbussen den första skoldagen. 

* * * 

Någon sade att en mamma kan sluta oroa sig när hennes barn gifter sig ... "någon" vet inte att ett giftermål ger en ny svärson eller svärdotter under hennes vingar. 

* * * 

Någon sade att en mamma har gjort sitt när hennes sista barn flyttar hemifrån ..."någon" har aldrig haft barnbarn.

* * * 

Någon sade att en mamma vet att du älskar henne, så du behöver inte säga det till henne ...   

"någon" är ingen mamma.

Det mesta i mitt liv kretsar runt min stegräknare just nu - ikväll fick jag med hela familjen på en milrunda.

Nytt personligt rekord idag för mig - 22504 steg. Så många steg blir det om man springer 4 km på morgonen och promenerar en mil på kvällen samt vanlig vardagsgång.

Imorgon har jag varit rökfri i en månad!
Det har varit en lång månad och bitvis har det varit svårt, men mestadels tycker jag att jag skött detta galant.

En cigarett är ju bara en dumhet, man tror att man kan belöna sig med lite gift när man varit duktig, lugna nerverna med lite mer stress-gift som cirkulerar i kroppen och varför skulle kaffe smaka godare medan man inhalerar gift i lungorna.. Jag önskar av hela mitt hjärta att min hjärna förblir glasklar och inser hur jäkla dum jag varit i 30 år och ännu mer att min kroniska sjukdom bara har liksom försvunnit... sjukdomen blev uttråkad på att det inte hände något på x antal år så den tröttnade och flyttade.

Ni som känner mig vet att jag är glad för utmaningar och att jag måste ha ett mål att se fram emot. Nu med nikotinutrotningen har jag satt ett mål att jag ska springa Göteborgsvarvet nästa år. Jag måste se bilden framför mig när jag springer genom målet - det är den bilden som peppar mig i svåra stunder.

För att nå dit har jag satt upp lite delmål, och det första delmålet är Marknadsloppet den 6 Juli - Jippieeee!
Sen blir det fest! sa Mia....
Laget Snuttisarna kommer inte att vinna, men vi genomför det och kämpar väl hela loppet!

Nu kallar sängen!