Häromdagen hade vi ett ganska intressant samtalsämne under lunchen och det handlade om MAT - ett ganska ovanligt samtalsämne just under lunchen... i alla fall pratade vi om kräsenhet, avsky och att försöka lära sig äta en viss maträtt eller ett tillbehör.

I min ungdom hörde jag till den kräsna skaran, men har under åren som gått blivit lite förståndigare och mindre bortskämd, men det finns så klart en hel del saker jag fortfarande äcklas av så som blodkorv (har visserligen aldrig smakat men kan inte ens tänka mig smaka det), kåldolmar - klöktes när jag fick det i skolan och sen dess har jag vägrat smaka, rotmos - den kokta korven ser så äcklig ut och det måste man ju ha till, eller hur...

Sen har vi då de sakerna som man provar om och om igen, och inte fan smakar det bättre för det... Oliver, jag vill gärna lära mig äta oliver för det ser sofistikerat ut och det är en himla social grej att käka oliver, men mina smaklökar får spel. Undrar om folk i allmänhet gillar oliver eller de äter dem bara för att vara sociala?

Varför kan man inte äcklas av godis och choklad? Sura saker är faktiskt ingen hit...de kan jag hoppa över i godispåsen, men finns det bara sura saker i påsen så nog tusan kan jag äta dem ändå.

Idag har vi fint besök här i the blue house - denna snart-man (uttalas kort a) Niklas ifrån Luddan. Han ser man ju inte till så ofta nu för tiden - han håller ju på att bli manlig...i Halmstad. Det verkar i och för sig svårt för honom eftersom han är så klen och går och bryter båtbenet om och om igen, eller så har han bara gipset för att kunna bära lite rosa och lila färgklickar...  Vi tycker i alla fall om att ha honom här, vilken färg han än har på sitt gips.

Nu ska jag ladda inför andra avsnittet GREYS!!!



Seeya