Idag har jag tagit semester - lyckliga jag!!!

Min mormor fyller 80 år idag och det ska firas med stort släktkalas och god smörgåstårta, kakor, chokladmoussetårta och gott rött vin. Det har varit bra väder hela dagen så det dukades utomhus - jätte härligt!



GRATTIS MORMOR!!!

Det är inte ofta jag träffar hela den släkten, men idag var mina morbröder där och min kusin Patrik med sin familj. Min mormor och morfars bröder med familj.

När vi kom så var där ganska mycket folk där inne och där var en väninna till min mormor som frågade - vem är den ljusa tjejen därute? - hon är väldigt lik Christina. Är det hennes dotter?  Nej, säger min morfar... Han är för rolig! Sen bara fnissade han när jag kom in.

Min mormor blev väldigt glad för presenten vi gav henne - vi hade ju gjort ett fotoalbum med bilder på vår familj som rörde sig mellan år 2000 - 2009. Där var även en del av modellbilderna som tjejerna tog i vintras som mormor inte sett innan.

     

En del av min släkt - mamma, Roland, morfar och min morbror Bo.

Min mamma hade skaffat en liten bok som vi alla skulle skriva något fint i - en utomordentligt fin idé! Det tror jag mormor uppskattar väldigt mycket. Jag skrev en halv roman... som vanligt, både känslomässigt och roligt - jag påminde hennne om när jag var en sådär 3-4 år och var ute och promenerade med min morfar och hans bror. Jag gick först, och hade en grå teddypäls på mig med händerna nerstoppade i fickorna. Det satt ett par tonårskillar på en parkbänk längre fram och när jag gick förbi dem så tyckte jag väl att de tittade lite konstigt på mig så jag frågade försynt... - vad glor ni på pågajävlar? Min morfar höll på att smälla av!! Hahahaha Jaja, jag har ju inte alltid varit blyg..

Sen var det så klart en massa gos med systerbarnen



Elias är så stor jämför med Elliot så jag tror hela tiden att han snart kan gå... och jag försöker lära honom att säga Sus, men han tittar bara konstigt på moster när vi övar..





Måste ni hela tiden fotografera mig - jag är faktiskt trött!!

Och jag med nu.. men jag fick ju en "Påminn" om att jag skulle berätta något kul som hände på jobbet för längesen.

Detta var före min tid, men som någon berättade för mig häromdagen. Vi har brandövningar lite då och då på vår arbetsplats samt att vi får genomgå hjärt- och lungräddning vartannat år eller nåt. I alla fall så var det då brandövning för kanske 10 år sen - hela byggnaden fylldes med rök och brandlarmet gick. Alla ska då bege sig ut, men en av mina kollegor såg en yngre man ligga livlös i ett rum, en av hennes kollegor. Han såg enligt henne helt medvetslös ut, han hade t.om öppna ögon och blinkade inte. Hon blev så klart helt chockad, men visste att hon måste kolla luftvägar och puls. Hon gjorde ALLT som man ska enligt hjärt och lungräddning, t.om mun mot mun metoden. Hon kallade på en annan kollega som kom och hjälpte henne att bära ut honom eftersom det brann så förfärligt. När jag fick reda på att det bara var en del av brandövningen så skrattade jag så tårarna rann. Denna kvinna var då ca 50 och den yngre mannen ca 20 år.
Jag förstår inte hur han klarade hålla masken. Inte ett endaste litet leende och inte en blinkning. Han hade tydligen fått droppar i ögonen som gjorde att han klarade ha ögonen öppna utan att blinka - men ändå..hallå!  Mun mot mun metoden - undrar hur det känns att få hjälp att andas?

Nu får jag nog sova...natti!