Ni kanske undrar varför jag kallar min blogg för "mitt liv som Snuttis".. För ca 5 år sen träffade jag en helt underbar person som blev min bästa vän. Det sa nästan klick första gången vi träffades - vi hade samma intresse, samma tankar, samma klädsmak, ja allt var perfekt och vi hade fruktansvärt roligt och har det fortfarande, men vänskapen är inte så intensiv som den var de första åren.

I alla fall så kom vi varandra väldigt nära och hon gav mig smeknamnet Snuttis. Jag frågade henne många gånger varför just Snuttis, men jag fick alltid svaret att jag var en Snuttis, inget annat.

Det låter fånigt tycker jag, men min man tycker det låter gulligt och ibland kallar också han mig för Snuttis.

En snuttis för mig är en gullig person, men jag ser mig inte själv som särskilt gullig. Snäll och vänlig men inte gullig.

En annan vän kallade mig för sockerhumlan - "Gulligt"

Det är väl bara att inse att jag är gullig då eller kanske lyser min känslighet igenom och får andra att uppfatta mig som snuttig.