För att jag fick en sen klipptid... jätte tråkigt! Klippningen var dock nödvändig - det var ganska längesen jag var hos frisören och eftersom jag plattar mitt hår ganska ofta så blir topparna ofräscha, men nu är jag fräsch och fin i håret igen.

Eftersom jag börjar jobba ganska tidigt om dagarna och går upp 05.20 så orkar jag inte platta det dagligen utan ganska ofta på senare tid har jag låtit håret vara lockigt. Flera gånger, både förra veckan och senast idag har många av mina kollegor kommit fram och sagt att mitt hår är så fint. Och jag som hatar mina lockar!  Jag kan acceptera dem om jag har lite längre hår för då blir det lite korkskruvar. Jaja, nu är det lite lite kortare, men det syns nog ingen större skillnad.

Nu kom just Mikael in genom ytterdörren, hemkommen från kvällens gympa - tunga steg i trappan och en hel radänga med stön som jag tror ska vara en förklaring på hur jobbigt det var... även han har haft influensan... kondition har kortare bäst före datum än mjölk - så sant som det är sagt.

I förra veckan var min chef på en kurs som handlade om krishantering - säkerligen intressant och framför allt nyttigt när man är chef. Jag vet faktiskt inte hur vanligt det är med kriser eller ovänskap på arbetsplatser och det är säkert mycket varierande inom olika yrkeskategorier. På min arbetsplats där det arbetar ca 140 personer har jag inte ens hört talas om något större osämja mellan kollegor - lite småtjafs och sura miner träffar man på allt som oftast, men inget allvarligare.
I alla fall så fick de hemläxa - de skulle försöka sig på "mental diet" i två veckor. Det går ut på att man inte får säga negativa saker, inte ens tänka negativa tankar och då gäller det inte bara om människor utan allt, precis allt.

Ta en sån sak som vädret till exempel - varje morgon denna vecka har det regnat och blåst och hur lätt är det att tänka positivt då? Att försöka tänka positiva tankar om personer som man ogillar är inte heller lätt, men något lättare.

Jag känner en kvinna som har väldigt svårt att ta saker till sig - det man berättar, viktiga eller oviktiga saker spelar ingen roll, men det fastnar liksom inte. Min första uppfattning om henne var att hon verkade väldigt nonchalant, men nu när jag lärt känna henne tror jag att hon tänker på andra saker och har helt enkelt svårt att lyssna och förstå samtidigt. Under en längre tid har jag retat mig på henne och haft väldigt många negativa tankar, men så bestämde jag mig istället för att försöka hjälpa henne.  Det är inte lätt att lära någon att lyssna på vad man säger, att inte vara så självupptagen och nonchalant utan istället försöka LÄRA sig av sina misstag.

Jag vet att många som känner mig skulle tänka att jag skulle sätta henne på plats, typ - haha ja, lite har jag kanske gjort - i början...men det löser ju inga problem - det resulterar säkert bara i att hon tycker jag är en översittare.  Just i den här situationen har jag varit ödmjuk och fruktansvärt vänlig. Det har blivit mycket bättre, men hon har lång väg att vandra, men det positiva i den här historien är att jag inte längre har så många negativa tankar om henne. 

I alla fall så övar hela vår avdelning på Mental Diet så nästa gång ni träffar mig märker ni säkert av min positiva sida...att den har tagit över liksom.. Nu är jag bara en jätteglad, supertrevlig och en turbomunter Snuttis.

Tjingeling!