Att komma tillbaka efter sjukdom känns lite splittrat. Det är precis som man har varit borta en evighet när det endast är några dagar och jag hade först lite svårt att fokusera, men när man väl suttit där i några minuter känner man sig hemma igen. Arbetsdagen gick fort, nästan för fort - ville nästan stanna tiden så man hann med allt man skulle göra under dagen.

Step pass kl. 18.00. Genomgång inför uppvisningen - vi körde det om och om och om igen. Till sist var man såååå avtrubbad och trött i hela kroppen att man slutade fungera. Här är ett exempel på vad som händer när man kört samma pass minst 10 gånger, hjärnan är avtrubbad, musklerna sega och svetten svider i ögonen - då, när man kör en sista gång - man känner att fan vad det funkar bra, när plötsligt sus är i slutet av block ett och de andra är i början på block tre och sus märker ingenting... efter en stund så börjar Isabella asgarva och sus undrar vad Ellen håller på med... sus är trött, sus fattar ingenting - sen börjar sus asgarva och kan inte sluta.

Då är det nog dags att sluta.. Idag var detta passet tuffare än intensivpasset - utan tvekan.

Vilken tur att vi bara behöver köra det en gång på uppvisningen!