Idag har jag varit på begravning, min kusins begravning. Prästen frågade oss varför vi var där, varför detta hade skett. Vi hade inte svaren och inte han heller. Prästen berättade att efter hans första samtal med Christoffer så hade han cyklat ner till olycksplatsen där Annelie hade dött, han hade stått där och gråtit och frågat sig varför denna unga kvinnas barn hade förlorat sin mamma, varför föräldrarna hade förlorat sin dotter osv, men han hade inga svar. Vi frågar också samma fråga och vi kommer aldrig att få svar.

När vi körde ner till Östra Torps kyrka, som ligger vid Smygehamn så hällregnade det. Himlen öppnade sig fullkomligt och då tänkte jag att Gud måste vara ledsen över något..Gud gråter med oss.

Det var en fin begravning, enorma mängder blommor och de hade satt ett foto av Annelie vid sidan av kistan. Den vita kistan hade dekorerats med blommor från barnen och på banden fanns Nalle Puh. Annelie älskade Nalle Puh. Tommy och Linus hade Nalle Puh slipsar och den närmsta familjen hade Nalle Puh på blomsterbanden. Så gulligt!

Jag var nervös hela morgonen och jag vet inte varför, jag nästan skakade i hela kroppen när vi gick in i kyrkan. Det kändes så konstigt när vi kom in i kyrkan, där var så många personer som jag inte har träffat på mycket länge och som jag så gärna hade velat gå fram och krama och prata med, men så träffas man under såna här omständigheter.

Efteråt träffades vi i församlingshemmet och då äntligen fick jag kramat om alla. En lättnad kom över mig när Lisa berättade att Annelie ska ha gravsten i S.Sandby. Det känns bra - vi Thellar tillhör Sandby och där ska jag också ligga en gång i tiden, det är där vi har rötterna.

Det var en tuff dag för oss alla. Det var tjejernas första begravning och de var förkrossade. Vi var alla förkrossade. Denna dag tog slut på alla mina krafter, men nu är det värsta över, nu är begravningen över - den som tankarna sköt framåt hela tiden..tankarna ville inte..det är länge till...ända tills vi bara plötsligt är där.

Vi kommer aldrig mer att träffas, Vi kommer aldrig mer att prata med varandra, men du finns ständigt i mina tankar och jag kommer aldrig att glömma dig Annelie. Jag kommer och hälsar på dig vid graven en dag



Vila i frid, Annelie