Vad döljer sig i det blå huset?

I några veckor har det varit ganska dålig stämning på min dotters arbetsplats pga ändrade förhållande. Många av medarbetarna har surat, pratat skit och det har nästintill varit omöjligt att arbeta med den rätta serviceminded attityden, ja typ olidligt.

Min dotter som är en lugn och sansad tjej, ganska blyg...har tyckt att det varit pest att arbeta. Kan tilläggas att hon även tyckt att det har varit pest att Henke har varit i Namibia i 21/2 vecka också..men i alla fall så byggdes den här otrevliga stämningen upp inom henne så när den nonchalanta och lite bobbiga nya ägaren inte tilltalade henne med namn utan bara pekade på henne och sa åt henne att komma in på kontoret, rann bägaren över.. Hon berättade exakt vad hon tyckte och tänkte, allt som hon har burit inom sig, allt som de alla hade pratat om men inte berättat för honom - precis allt kom ur henne, med en volym som skulle kunna spränga fönsterrutor. Såja, nu var det gjort...
När hon kom ut från kontoret viskade hennes förra chef - lova mig Isabella, skrik aldrig så på mig.... och sen skrattade hon.

Frid och fröjd - dagen efter frågade ägaren hur bella mådde.
- Jag mår bra, men jag har fortfarande samma åsikter!
- Bra, det gillar jag, sa han. Det värsta jag vet är folk som går och surar och inte berättar vad som är fel.

Igår skulle M hämta bella på jobbet. När man kör därifrån är där en liten backe precis innan man kommer ut på stora vägen. Framför M står en bil och i bilen sitter en gammal man..
Bilen rullar bakåt 1-2 m, rakt på Ms bil, först en gång och sen en gång till. Då flyger M ut, bankar på hans ruta och sen skäller han ut den här gubben...och det är med en volym som skulle kunna spränga berg...

Kan tillägga att Isabellas förra chef står så hon hör och ser hela episoden.
I alla fall så när M kommer fram till bilen, gubben får ner rutan och M frågar vad i helsike han håller på med
-Du har ju backat på min bil två gånger!!
-Nä, jag står stilla
-Tror du jag är blind, jag såg och kände att du backade på min bil
- Nä, jag har stått stilla hela tiden. Blev där märken på bilen?
-Nä, och det var jäkla tur för dig..
-Det var du som körde på mig istället. Jag har inte backat.

Sen fick bella lugnat ner sin pappa och allt var frid och fröjd igen..

Bella skickar ett sms till förra chefen som sett alltihopa "- nu vet du vem jag fått mitt humör ifrån"
Och till svar fick hon " Alltså WOW, vad synd att det inte var "den nye ägaren" som backade på er bil"

Jag kan inte annat än skratta.
Ingen som inte känner min familj riktigt riktigt väl, skulle kunna tro detta om min man och min dotter.


Kommentarer
Postat av: Mamma

Jo jag vet att M har ett jäkla humör men Isabella har väll antagligen ärvt det av sin far.PUSS PUSS

2010-11-17 @ 08:29:59
Postat av: Sus

Jotack, jag vet!

2010-11-17 @ 08:56:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0