Tjo Baloo vad det är härligt med sommar och sol. Jobbade som en liten inbilsk influensasmittad geting i onsdags för att komma så långt som möjligt i bokslutet.. Var ändå ganska glasklar och nöjd med resultatet på sen eftermiddag så jag, mitt ego tyckte att nu räcker det.... nu förtjänar mitt ego semester!

Onsdagkväll och grillning, vin och njutbart liv på en skala till tio!

Torsdagsmorgon med ett uppvaknande kl. 06.45 - jättepigg, spring i benen och taggad för en löprunda :)
Blev inte riktigt så långt som jag planerat pga dåliga gener, svårigheten att intala mig att det är kul att springa eller bara kontakten med nuet och den dåliga konditionen. Det blev 4 km pustande och stönande.

Det roliga är att min man gillar att springa. Han springer gärna och länge och har allsköns världsproblem att lösa under sina löprundor medan jag lider varenda sekund. Jag räknar sekunderna, meterna och grässtråna jag springer förbi. M tänker inte på tid och km, han är helt borta i tankarna, och jag önskar att jag också kunde få dela den världen med honom. Jag tänker: - shit, fan det går uppför igen...vi bor ju på världens jäkla berg här i VÄ... o herregud, hur ska jag orka 6 km.. Det måste vara något fel på den här "runkeeper" - bara 2 km och det känns som en mil..  Kan det vara så att jag inte är född till löpare..

Körde intervall träning häromdagen och det gick så jäkla bra! Var så nöjd med mig själv...men det här med uthållighet är något någon får lära mig...

Någon som känner sig utmanad - jag ställer upp på allt! Jag vill verkligen ha hjälp