Det här är inte rättvist! Jag lever livet och har kul på vägen med både arbete, träning och fest, men fan det går bara en månad mellan gångerna jag ligger dyngförkyld!

Vad är detta? Har det med att kroppen håller på att acklimatisera sig med 30 år gammalt gift eller att den arbetar febrilt med att få bort giftet och då måste den bara suga åt sig alla andra otrevligheter så som baciller och virus.
Jag är ju för fan som en jäkla Wettexduk!!!

Lilla gumman kom och hämtade mig igår från jobbet för jag blev bara sämre och sämre, och till sist tyckte jag det var pinsamt att stanna kvar. Jag var en sådan som jag alltid själv gnäller på - vad tusan gör du här mer än smittar oss andra...typ.

Så fort jag kom innanför dörren till mitt sköna hem slängde jag mig i soffan och snarkade ljudligt, skakade i frossa och svettades som om jag låg framför brasan i duntäcke, men efter en medvetslös eftermiddag startade jag tvn och tittade på Lejonkungen. Dock kom jag aldrig ifrån soffan på 12 timmar...

Inatt sov jag på den andra soffan för att M skulle slippa mitt förkylningssnarkande i sängen, vilket resulterade i saknad av manskroppen vid min sida samt att jag sovit så himla länge dagen innan så en klarvaken sus vid fyratiden.  Suck!!

Idag har snoret nästan slutat forsa, nu rinner det lite i omgångar, men har istället attackerat mina bihålor - Apoteket, here I cooooomeeee - när jag har fräschat till mig och orkat gå 500 m..



Det blir en lugn dag idag...