Att gå upp tidigt en söndag gör absolut ingenting om man har något kul att se fram emot, och det hade vi ju idag.

 

När Vi fyllde år i fjol så fick Bella inkl. Henke, samt M och jag en äventyrsupplevelse av Cathy, Åke och Janus - på höghöjdsbanan på äventyrscampen i Sövde...

 

Jag är inte det minsta höjdrädd, men jag har däremot en man och dotter som tycker att det är obehagligt med höjder och till min förvåning var inte Henke heller så överförtjust. Vi hade ju egentligen ingen aning om vad som väntade oss och vi var tidigt framme så vi gick runt och var nyfikna på området innan starten. Oj!!!!

 

 

Hmmm, vi ska antagligen upp där :D

 

Vi stod där en stund innan och väntade på att alla skulle komma och jag hade en hood och en långärmad tröja på mig. Det började bli ganska varmt så jag tänkte ta av mig hooden... vilket så klart misslyckades bland alla människor - där åkte båda tröjorna av och jag tyckte det var liiiite pinsamt men det går ju snabbt att få på sig tröjan igen, trodde jag... tröjan var vriden och sen var den ut och in och sen ville inte ena armen lossna så det tog säkert flera minuter innan jag fick på mig tröjhelv..tet igen och jag kunde se respektabel ut igen.

 

Säkerhetsgenomgången var otroligt viktig och killen var duktig. Det var ingen tvekan om att vi kunde känna oss helt säkra i hans händer. Så stod vi då där och han frågade om det var någon som var ganska våglig, och som inte knäna hade börjat skaka på än... jag tänkte först att jag kan väl börja, men tyckte att det var pinsamt att gå fram så M läste nog mina tankar för han föreslog mig och jag startade klättra upp... Fyyyyyy!!

 

Jag är inte höjdrädd, men stegen var inte stilla och det var höga kliv.. de första stationerna var väldigt svajiga och jag var ganska skakig i benen, men sen lugnade jag ner mig och jag fick flyt.

 

Bella kom till tredje plattformen då man skulle gå balansgång på en stock utan ngt att hålla sig i. Hon fick panik och började hyperventilera. Det var liksom ingen idé för henne att fortsätta - det hade inte gått. Hon var jätterädd och tyckte att det var fruktansvärt. Vår skyddsängel Jimmy klättrade upp i trädet och halade ner lilla gumman i tryggt förvar.

 

När jag kom till sista tredjedelen så gick där två kvinnor nedanför på en stig. De såg när jag kämpade med balansen, svetten lackade och jag gungade ganska bra. De stannade till och började prata med mig, hejade och peppade mig. Förstod inte hur jag vågade och sen när jag väl kommit över till nästa plattform så applåderade de - haha, de var så gulliga!!

 

När Bella kommit ner på fast mark igen var jag på sista stationen och väntade på att få hjälp med linbanan ner. Jag satt där och filosoferade och lyssnade på alla de andra som svor och hade sig. Plötsligt hör jag Mikael säga något i stil med - Åke borde få en konståkningskurs eller varför inte balett för det här - det är säkert han som kommit på detta. Hahaha, som jag skrattade.

Svettig som bara den, håret var dyngsurt under hjälmen, men jag överlevde och tyckte det var skitkul när jag väl kommit ner!!

 

Haha, detta var INNAN hon kom upp i träden...

 

Mikael uppe bland träden

 

Henke jobbar sig igenom den svåraste - denna var grym

 

Näst sista uppgiften - linbanan ner.

 

Sen fick vi sitta och vänta tills alla kommit ner och sen var där bara en sak kvar - den absolut sista linbanan 15 m upp i luften skulle man åka linbana över en sjö. Det var kul, men det var mindre kul att klättra 15 m upp i luften på en aluminiumstege.

 

När vi var färdiga så körde vi till Eriksgården och festade på bärbuffé - mumsisch!!!!

 

Härlig dag med många intryck

Fy bubblan vad det tog på krafterna - både M och jag var helt slut när vi kom hem.

 

Helt slut kan man stryka också - två timmars lidande innan matlagning och ett glas rött.

 

Härlig helg