skit åsse

Hej,
 
Det finns en anledning till att jag hatar tisdagar, och nu har det verkligen fått en mening... jävla hattisdag!
Jag blev uppsagd igår!
Nu har jag inget arbete att gå till, nu är jag inte duglig på Atos längre.
Anledningen var enkel, omorganisation - Schweiz arbete ska flyttas ner till Schweiz och resten av mina arbetsuppgifter ska delas upp på två personer som redan har för mycket att göra... jaja, jag är inte bitter, men jag hatar danskar.
 
Det som gör mig ledsen är att jag inte kommer att träffa mina fina kollegor och vänner varje dag längre. Det var ju de som gjorde att man trivdes så bra, att man gick till arbetet varje dag. Man väljer inte sina kollegor, men man väljer att de ska bli sina vänner och det var det många som var, och så klart fortfarande är.
 
Ett mycket sorgligt avsked blev det igår!
Jag var inte ledsen när jag fick beskedet - jag är inte orolig att jag inte ska få ett jobb, utan jag vet att jag får ett - kanske ett ännu bättre till och med :)
Jag var ledsen när jag skulle krama om alla goa människor som jag arbetat nära med i sju år.
 
Mari hjälpte mig packa ihop mina tillhörigheter - gud vad man samlar på sig en massa saker... sen kom Bella och Erik och hämtade mig och vi körde hem.
 
Overkligt! Jag har inget jobb längre! Vad ska jag nu göra?
 
Hela dagen igår snurrade tankarna... nu kan jag ju faktiskt vara mamma, mormor och fru på heltid, en tid i alla fall.
Hade knappt hunnit komma hem förrän trygghetsrådet ringde... de får gärna coacha mig - en trevlig karl som peppade mig och vi bestämde att vi skulle träffas i Kristianstad i nov. Det kommer att gå bra!
 
Som sagt, jag är inte det minsta orolig - som jag känner det nu ska jag först landa i min situation, sen ta tag i att söka de jobb jag verkligen vill ha, och inte de jobb som arbetsförmedlingen vill att jag ska söka. Skönt att slippa dem ett tag i alla fall :)
 
Ja, så är min situation just nu... här ska tränas massor, målas tavlor, packas in presenter och massor av julklappar, gosa med min älskade Erik som är helt underbar och rå om mig själv och mina barn och min man. Det kommer att bli en helt underbart en tid.. o så ska jag så klart åka o luncha med mina fd kollegor - sånt slipper de inte undan. Saknar dem redan!
 
Kram på Er
 
PS. Hittar ni ett ledigt ekonomijobb i Kristianstad så tipsa mig gärna :) samt om ni vill träna, fika, prata bort några timmar så finns jag fortfarande på mitt mobilnummer :)
 

Kommentarer
Postat av: Berit

Susanne, så trist!!
MEN som du skrev så har du massor runt omkring att njuta av, familj, barn o barnbarn.
OCH kommer säkert att hitta nytt jobb. Jag minns tanken när jag intervjuade dig första gången på Atos; här är en rolig arbetsmyra!
kram

2014-10-15 @ 09:14:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0